LISA-Ring I maj 1969 tog Team Black and White, som var Olu Svensson och Berra, tåget till Linköping för att tävla på LISA-Ring. Olu som tidigare kört för SSRT i Halmstad körde numera för GO-69. Eftersom Olu var mulatt så körde vi under detta teamnamn. På tågresan upp var det många som undrade vad vi var för ena, och vad det var för konstiga tidningar vi läste. Det var Car Model och andra racingtidningar som på den tiden hade ritningar på hur man kunde bygga chassi av senast snitt. Vi satt och diskuterade detta men inte på svenska utan på ett afrikanskt låtsasspråk. Det kunde väl låta ungefär så här. Hark nevel de tresta ulla mitt. Na debra knust de brillantening. Skop dena dena da. Följt av skratt och gestikuleringar. Så det var ju inte så konstigt om de undrade vad det var för tokar de fått som medpassagerare. Jag kan också nämna att jag var då 31 år och Olu var bara 15. Men Olu förblev en av mina bästa vänner i alla år han levde, han dog tyvärr alldeles för tidigt i cancer 1995. När vi steg av tåget i Linköping vid fyratiden på fredagen, letade vi upp vårt hotell och gick sedan ut på sta´n för att få något att äta. Mätta och goá gick vi sedan och strosade i centrum och kikade om det fanns någon film vi kunde se. Då dök han upp, en helt främmande person, som glatt frågade: Änt ni tokkna däringa miniracingfantaster? Detta kunde vi ju inte neka till, grabben var Sören Gustavsson som under många år tävlade för LISA. Han tog oss med i sin raggarbil och körde först till banan, men lokalen var stängd. Resten av kvällen for vi varv efter varv efter varv i centrala Linköping. Något att ragga upp såg vi inte tillstymmelse till. På lördag morgon efter frukost tog vi apostlahästarna till banan, nu visste vi ju var den var belägen. Vi blev båda mycket förtjusta i tracken som var en sexspårsbana med en velodromkurva, för övrigt var den flack med bl.a. en härlig S-kurva. Banan hade också två rejäla rakor. Ni kan se en del av banan på bilden. Föreståndare för LISA-Ring var Jan-Erik Olofsson, som ni ser på bilden ovan, en härlig människa med glimten i ögat och lätt till skratt. Han var alltid tävlingsledare på LISA:s tävlingar och det skötte han med den äran. Linköping var först med att köra tidskval, alla andra körde enminuterskval där körsträckan räknades. På denna tid fanns ju ingen automatisk tidtagning varje gång bilen passerade varvräknaren. Man hade löst det så att två och två fick kvala på mittenspåren och så stod två killar med två stoppur var och knäppte varvtider som skrevs ner av Jan-Erik. Hur gick det då på tävlingen? Jag kommer faktiskt inte ihåg det. Jag har ett vagt minne av att Olu blev tvåa, men vi var där mest för att få lite träning inför SM som LISA skulle arrangerade i september 1969. Då var vi naturligtvis där igen och många med oss, de tre klasserna hade samlat hela 92 bilar till start. På dessa bilder ser ni den ständige besiktningsmannen under SM-tävlingarna, Ronny "Spader" Hellqvist. Alla bilderna i denna berättelse är från SM-69 och tagna av Sören "Änt ni" Gustavsson. "Spader" var sällan med och körde tävlingar, han är väl mest känd för sin bil med två motorer. Olu gjorde mycket väl ifrån sig under denna SM-tävling, han blev åtta i sportvagnsklassen, vann F1-klassen och slutade fyra i standardbilsklassen. Själv brände jag motorn i sportbilen och blev nia med min standardbil. Avslutningsvis vill jag bara säga att jag tyckte LISA-Ring var den absolut bästa banan på sextiotalet, jag hann med att köra på många så jag har underlag för min bedömning.